Tiger den kramande katten

Här kommer jag att skriva om min älskade kisse och hans tokiga uppväxt och korta liv som någon avslutade på ett mycket sjukt sätt.

Tiger den tokiga gula katten som klev rakt in i mitt hjärta efter att vi tog bort Teddy. Tiger var verkligen en tiger och en mycket speciell katt. Han verkligen kramades och pussades så han dreglade. Han kunde även bitas om man inte var på sin vakt.

Han kom alltid och låg i mitt knä när vi kollade på tv och ville han gosa så var det bara att gosa. Gick man över golvet ja då kom han som en flyg ekorre och satte klorna där det passade. Han var verkligen en buse. Tiger var en stor och ståtlig katt med lång svans som han oftast bar liggandes upp över ryggen med en sväng längst upp i nacken.

Jag har aldrig gillat röda katter men Tiger var helt fantastisk och just så som jag vill ha en katt. Tiger låg hos mig på natten på min kudde och durade eller så kröp han in under täcket och sov en stund.

Det tog ett tag inna jag vågade släppa ut katterna men beslöt att göra det när de var märkta och kastrerade. Det gick bra ända tills i november då barnen av misstag klämde Tiger i bildörren och han bröt benet. Det blev många resor till djursjukhuset och en del operationer men han repade sig till slut och priset för detta slutade runt 35000 kr. Som tur är var han försäkrad. Efter operationen fick han vara ute med begränsning eftresom jag blev ännu räddare om den sårbara kissen. Jag vet ju att alla katter som vistas ute lever farligt men inte så farligt som Tiger levde.

Han gick en sväng på morgonen och brukade vara borta högst en timme så jag har ju kollat lite vart han gått åt och stängt kattluckan så att om han gått in så stannar han inne om ingen släppt ut han.

Söndagen den 1 mars vaknade vi som vanligt runt 08:30 och min dotter frågade om hon fick släppa ut Tiger Hampus katt, jag kollade klockan och tänkte först NEJ men sa ja det är ingen fara släpp ut han du. Det skulle vi aldrig ha gjort för det var sissta gången vi såg han i livet.

Det var konstigt vad han var borta länge för när klockan var 15:00 vissta jag att det var dags att gå ut och leta. Jag kände på mig att något var mycket fel eftersom han inte kommit hem ännu. Med tunga steg gick jag mot grannens lada på andra sidan vägen och kollade om det syntes några spår i snön men det var skare så han hade inte gjort några. Väl framme vid ladan så gick jag till kortsidan och lockade försiktigt men inte ett ljud. Såg att det var två konstiga fläckar i snön efter långsidan men ville inte riktigt gå dit och kolla.

Efter en stund stog jag på vägen och tittade på ladan som var ca 10 meter från mig och på halva vägen var det två stora cirklar i snön som om något tumlat omkring och bråkat eller varit skadat. Tittade i snön om det fanns några spår men ingen hade gått i snön. Medans jag stog där och tittade på fläckarna och hoppades på något annat så fastnade min blick på en liten öppning i ladan. Något sa mig att jag skulle kika in där. Med försiktiga steg gick jag fram till fläckarna och såg lite gul päls och lite blod. Det såg ut som om någon tumlat omkring. Jag vände mig mot de trasiga brädorna i ladan och gick dit.

Väl framme satte jag mig ner på knä och innanför så stog det några takpannor för hålet. Jag tog ett djupt andetag och blundade för en kort stund innan jag började att flytta pannan åt sidan. Jag såg genast att det var min katt som låg alldeles innanför öppningen men det jag inte såg genast var att katten saknade huvud. När jag flyttade på den andra pannan såg jag att hans huvud var borta.

Jag lyfte upp min älskade katt och sa till mig själv vad i allsin dar har du råkat ut för. Kollade igen efter mera spår, blod eller huvud men inte ett dugg. Kroppen var hel förövrigt och inte blodig heller. Inga spår på vägen om att han skulle blivit påkörd.

Hur förklarar man för barnen att någon gjort så här med deras älskade kisse. Vem gör något sådant. Kattens huvud har avlägsnat efter hans död och det är någon som skurit av huvudet och hela halsen. Snitt ytan är fin och det är gjort med en vass kniv. Det är skuret runt om för början och slut är inte exakt på samma ställe. Vi har tagit katten till veterinär och kommunens jägare som sett både det ena och andra och de bekräftar det vi befarade, att någon skurit halsen av katten.

Personen som gjort detta känner väl till området och hur det ser ut när ingen är hemma. Personen kan hantera kniv och van att utföra detta. Vi har kollat i ladan och skogen runtomkring men finner inte platsen för avrättning och heller inget huvud. Inga spår inne i ladan och heller inte utanför.

 Nisse den norska skogkatten

Den 17 maj 1990 var vi till en kompis och hälsade på, det visade sig att han hade en skogsflicka som väntade bebisar. Han tyckte att vi skulle ta en hem till oss. Under tiden som vi stannade där blev det inga kattungar. Den 25 maj fick hon 4 små bebisar varav den ena var svart vit och den enda som ingen annan ville ha.

Två månader senare var vi på väg för att hämta hem vår lilla kisse, gissa om han var söt. En liten ullboll som var svart och vit, full med bus. Nisse var så liten att han fick plats i handsfacket så där låg han hela vägen hem.

När vi kommit hem gjorde vi en korg till Nisse för vi var ute och fiskade en hel del och då fick det nya tillskottet följa med, han älskade att åka båt och vara med när vi fiskade. Han hypnotiserade flötet och när det försvann under ytan blev han helt tokig eftersom han visste att det vankades fisk.

Det var ofta som han fick gå lös när vi var ute och han älskade när han trillade i vattnet, inte fick han bråttom upp inte utan tog det med ro. Nisse hade några konstiga ljud för sig ibland när han andades, och veterinären konstaterade att han bukandades. Men det var helt okej i alla fall.

Nisse älskade att åka bil, antingen skulle han ligga i nacken eller trassla in sig i ratten. Nisse fick följa med nästan överallt. När sedan julen närmade sig hämtade vi hem en hittekatt Sussie. Då fick Nisse stanna hemma lite oftare för Sussie ville absolut inte åka båt. Men ibland tog vi med Nisse på en tur och han älskade det.

Nisse var mycket speciell för det var inte alla som fick klappa honom inte. Många ville klappa den lurviga saken men han hade ingen förståelse för det utan blev arg och anföll de som inte förstod sig på hans varningssignaler.

Nisse var ingen säng kisse men att ligga på rygg och bli kliad på magen var det bästa eller när man kliade mellan tårna det var underbart. Vi hade en Degus (ökenråtta) som Nisse tyckte var mycket äcklig, till den dagen råttan smet och helt plötsligt blev ett jaktbyte som tur var hann jag rädda råttan.

Varje gång vi åt mat skulle han sitta på stolen bredvid mig och ha en smörklick, gurka eller clementin ja just det clementin.

Men så en morgon den 20 februari 2000 var han inte som vanligt. Några timmar senare var han mycket konstig, andningen var mycket ansträngd så jag var säker på att det var hjärtat. När vi bestämt att vi skulle åka gick jag på toaletten och då följde han med som vanligt. Där satt han på mattan med huvudet på sned och såg mig djupt in i ögonen, jag sa till honom att jag skulle hjälpa han från plågorna, då kissade han ner sig där han satt. Bar sedan katten till bilen och höll han i min famn, när vi sedan kom i väg insåg jag att vi aldrig skulle komma fram i tid. Nisse fick ett krampanfall och vipps så var det slut. Han var helt borta innan han började krampa men det var ingen vacker syn. Vi hann aldrig till veterinären utan fick åka hem och begrava Nisse.

Sussie den hemlösa kissungen

1990-2009

En dag i början av december 1990 så ringer min moster som då bodde i tösse och undrar om jag vill ha en katt till, nja säger jag men vi kan åka och titta på henne.Satte oss i bilen och styrde mot tösse.Denna katt kom dit några veckor tidigare liten och hungerig men det fanns redan en katt som inte axepterade någon annan kisse.Ingen av grannarna visste hellrer vart kattungen kom i från heller inget via polisen eller pressen.

Väl framme gick vi ur bilen ställde oss på rad och ropade kissen,våra ögon var riktade mot en hundkoja lite skyddad av träden som stod runt i kring,plötsligt kommer det något jamandes ut från kojjan,hon rusar fram hoppar upp på mig och vandrar runt på våra axlar och bara spinner och stryker sig mot oss,hur kan man motstå det.Kissen följer med mig.

Hemma så fanns det redan en skogis som var född samma år fast tidigare men dom kom jätte bra överens.Hon har aldrig gjort något uyanför sin låda och älskar alla som kommer i hennes väg.Tänk att katten som var lämnad att dö vid ca 8-10 veckors ålder i dag är 19 år och haft två kullar innan vi stereliserade henne. Hon trivs bäst inne i värmen i ett knä eller element eller vid ved spisen om vi eldar, annars sitter hon jämt i knäet (även nu)ligger och sover med den som ligger i sängen. Hon är en riktig gose katt.

Sussie är i dag 19 år och har nästan blivit blind, hörseln är borta och hon har fått en egen värmeslinga under sin sovplats högt uppe på kylen. Där tillbringar hon nästan sin hela dygnet.

Sussie och Nisse (skogisen) var som ett kärlekspar för så länge som han levde sov hon hos honom och hans varma päls, låg gärna på han och sov eller så höll han om henne, dom var verkligen söta.

Sussie har under den senaste tiden börjat att missköta sin hygien och det fanns bara ett alternativ kvar att välja på så hon fick somna in lungt och stilla tordagen den 19 mars.

Huldrans Cleo

1997-2009

Cleo...Huldrans Cleo vilken vovve det började med att vi skulle flytta från stan ut på landet och då behöver man ju en vakthund. Letade lite på djurstallar efter en vuxen hund eftersom vi inte ville ha en valp som tog en massa tid utan vi skulle ha en vuxen som kunde grunderna och var rumsren. Ringde både hit och dit sen började jag leta hos polisen eftersom dom brukar va bra.Efter ett tag när vi letat över allt och vi började ge upp hoppet om en vuxen hund så fick jag ett nummer till polisen i karlstad. Satte mig vid telefonen och började ringa, berättade lite om vad jag var ute efter men han visste inte vem jag skulle prata med, men så säger han...jag testade en hund för ett tag sedan som kom från säffle och han kan jag varmt rekomendera som sällskapshund då han var lite för vek som polishund. Han kom inte ihåg vad dom hette men att kennel namnet var Huldrans, tackade för mig och fortsatte mitt sökande.

Huldrans hur ska jag hitta dom (var inte så haj på internet på den tiden de var gannska nytt då) som tur var så bodde vi mitt emot en djuraffär så jag tänkte att hon kanske visste vem som ägde Huldrans kennel. Styrde mina steg mot affären och gick in väl inne så letade jag efter namn på anslagstavlan men inget napp där heller. Fick ju fråga henne i affären om hon kännde till Huldrans kennel och det gjorde hon. Vilken lycka äntligen napp....det är jag som har den kenneln sa hon, jag berättade hela historien för henne hur det låg till och vad i var ute efter. Hon visste inte då om han var till salu men jag frågade om vi skulle kunna få komma hem till dom och titta på hundarna och det gick bra, så vi bestämde en tid.

Väl framme vid kenneln möttes vi av tre stora schäfrar som skällde ut oss rejält, pratade med både ägare och hundar om allt möjligt drack lite kaffe och försökte att få Cleos uppmärksamhet men han brydde sig inte så värst mycket. När det var dags att åka så fick vi med en film att titta på som var ifrån muh-testet som dom gjort på valparna, efter att vi sett filmen sa Johnny den ska vi ha. Cleo ser inte ut som en vanlig schäfer utan han är stor, grå, rak i ryggen och hängöra  och mycket skinn men ett psyke från en annan värld och vad betyder då utsidan. När vi bestämt oss för att vi ville ha honom och dom tyckte att det var okej att sälja honom till oss så kom vi överens om att  jag skulle låna honom på dagarna tills vi kommit i ordning i huset så han kunde flytta med. Cleo har ju en näsa som han verkligen vill och kan använda så promenaderna började och slutade alltid med näsan i backen.

När vi kommit i ordning var det dags att att ta hem voffan och det gick hur bra som helst, var lite orolig för katterna men  Nisse brydde sig inte (de får bli en annan historia) Sussie gick inte på golvet (oxå en annan storry) och så var det Teddy som mest jamade åt voven så det gick bra. Någon valp kurs blev det inte men kurs på brukshundsklubben de blev det, och det var jätte kul att se vad man kan få djur att göra. Cleo har en syster som ägs av Jessica på sjöbyns hundpensionat hon heter Cirra och dom har vunnit allt skulle jag tro, en dag när vi var till brukshundsklubben var hon där och tränade och jag blev jätte impad å önskade att jag vore lika duktig eller åtminstone lite duktig.

Vi gick i alla fall några kurser och det var kul till slut tog jag mod till mig och anmälde mig till en tävling, å jag var så nervös för hur detta skulle gå men det gick jätte bra så all träning gav resultat, sen försökte vi att finslipa. Det blev några tävlingar innan jag blev gravid, men vi tränade och tävlade i alla fall och det gick jätte bra i lydnad, så jag bestämde mig för att prova spår, jag och Pia var ute och tränade varje dag och hundarna bara älskade det. En dag när vi lagt spår så började Pia först och det gick bra sen var det min tur, ut i spåret och började leta helt plötsligt dyker det upp ett rådjur på ängen springandes emot oss så jag fiskar upp Cleo står bara där och tittar när djuret försvinner in i skogen igen strax så kommer det en hund från samma håll och det syns vad han jagar så vi bara står där och tittar en bra stund tills alla försvunnit  och det har gått någon minut så säger jag till Cleo spår, och döm om min förvåning när han sätter näsan i marken och gör sitt jobb gissa om jag var stolt över honom. Så när det äntligen var dags för tävling bestämde sig min unge i magen att komma ut så någon tävling blev de inte, synd att jag inte hann göra den.

Men vi började träna igen och var redo för nästa tävling som oxå gick jätte bra men det var ett moment som inte var klart så vi klarade det inte riktigt men det är bara att ta nya tag. Då kom mitt andra barn sen var det inte tid med så mycket träning och tävling med två små ungar så det blev lite träning hemma på vägen och spår i skogen. Livet förändras men det var kul att tävla och det vill jag göra igen men tyvärr inte med Cleo.

Han börjar bli till åren nu så vi får se hur länge han hänger med utan större krämpor, just nu så verkar allt okej. Vi har haft många roliga stunder och han är en klok hund trots allt, härom dagen så kom Mikael hit och varje gång dörren öppnas ska Cleo passera oavsett håll, så då gick han ut en stund senare kom farmor så då gick han in, väl inne började han bete sig konstigt, han ylade & skällde hoppade & buttade på oss försökte verkligen att få uppmärksamhet men vi reagerade inte, frågade om han ville gå ut igen ååå gud va han skrek, flög ut genom dörren och sprang till hästarna och vrålade men han var snart inne igen och var lika konstig. Frågade om ja skulle gå med ut o han blev alldeles tokig så jag gick med. Han sökte mycket ögonkontakt.Väl ute blev han rasande på dom två hästar som stog i hagen, det var två till men trodde dom stod i skjulet så tänkte inte på dom just då. Cleo ville att jag skulle följa med honom runt hörnet så det gjorde jag, och vad hittade jag där om inte två hästar. Cleo ville bara säga att dom gått ur hagen och det var inte så lätt när vi är super tröga. Han har gjort så här förut men hände det varje dag skulle vi nog reagera lite fortare.

Cleo är i dag  11 år och mycket pigg för sin ålder. Vi har börjat att tänka på det kommande valpköpet och hoppas bara att Huldrans parar så jag kan köpa en underbar Huldrans hund till. Annars får vi leta nån annan stans. Cleo är lite bortskämd på äldre dagar så nästan varje kväll får han sova i sängen en stund. Han ligger inte länge för det blir nog alldeles för varmt. Sen har han fått en egen soffa att sova i. Han har förstås en egen biabädd som han använder. Hmm ska det komma en ny valp i huset har vi mycket som måste ändras och flera förbud för ungarna så det lär bli en ny utmaning. Cleo var mycket pigg och rörlig för sin ålder och såg verkligen inte ut att va 11 år men det som sker inne i kroppen kan man inte alltid göra nåt åt och så var det med Cleo som hastigt började på att må sämre och det konstanterades en tumör på urinblåsan som stängde vägarna till njurarna och det bästa för Cleo var att få somna in. Han har gett oss mycket glädje i livet och varit en trygghet för oss alla tvärr så han han inte lära den nya valpen hans tokiga sidor med fåren.

Katter är tyvärr min passion här i livet, det finns inget mysigare än att va ägd av en katt.

Här är storryn om Teddy

1991-2007

Detta här är Teddy världens mysigaste kisse. Teddy föddes den 6 april 1991, som liten var han jätte busig hittade på en massa tokiga saker tex som att kissa i blomkrukor,ville gärna sitta i badkaret och kolla på vattnet när det rann ner i avloppet,älskade att fiska (alkuva) i badkaret. Han sov alltid vid mina fötter eller så stod han där och trampade, ville att jag skulle ta honnom om jag hann,sen la jag honom under täcket på min arm och så sov vi hur länge som helst, det var jätte mysigt.

Teddy var alltid med när man öppnade skåp eller garderober, kartonger och dyligt ja han skulle utforska allt, det bästa han visste var att tälta, han kröp alltid inn i påslakanet eller hittade nåt annat att sova i. En gång när jag skulle bädda tog jag täcket och skakade det, vem trilla ut om inte Teddy ja sängen den var hans. Han gillade att ligga i balkonglådan och kika på fåglarna,eller sola sig så man nästan såg hur han rök av värme. Tigga det kunde han gud va han tjatade och han gav sig inte heller oftast så satte han sig med ryggen emot mig öronen bakåt och surade, gjorde inte en min låssades att han inte hörde, men gick du fram till han och petade på honom då blev han genast glad för då fick han ju som han ville.

Petig med maten var han oxå han kunde inte äta samma mat mer än någon månad sen fick man byta, torrfoder ville han gärna ha men det skulle man kasta till honnom så han fick fånga i luften med tassen eller kasta ut på golvet och allra helst i sängen så han kunde leka eller leta och jaga sin mat,jag lärde honom att (jag la) godis på näsan som han kastade upp i luften och fångade(det brukar man lära hundar). Han var alltid snäll när man klippte klorna eller om man behövde bada honom, det var heller inga problem att ta bort tandsten.När vi skaffade våran schäfer så kunde han inte göra honom illa heller, Cleo var där med sin nos och luktade på honom och teddy tittade på honom först sen jamade han lite försiktigt men Cleo gick ju inte, till slut tog Teddy fram tassen (utan klor) och klappade vovven lite försiktigt. Teddy levde nästan hela sitt liv som innekatt, men när vi flyttade till Lermanskerud så byggde vi en kattbur i anslutning till huset, buren är ca 3,5x4 meter och det är gräsmatta och lite hyllor på olika höjder sen en klätterstock och en ekgren att traska på. Där har han spenderat många timmar med att lura på möss och fåglar.

När Teddy var 10 år började han att gå ner i vikt så vi tog honom till veterinären, där tog man blodprov som visade lite förhöjda värden, så vi fick med oss ett diet foder som han skulle äta i 1 månad för att sedan komma på återbesök.När månaden gått och ett nytt prov tagits var resultatet bra,han skulle fortsätta äta detta foder som var framtaget för katter med nedsatt njurfunktion, och det funkade han ökade i vikt och såg ut som vanligt.Visste att katter som har njurfel kunnde leva upp till 5 år så något år till hopades jag på att få tillsammans med min underbara katt. Det blev ytterligare några mysiga år tillsammans, när han nu kunde gå ute i kattburen ville jag inte släppa ut honom eftersom han gärna drar i väg och blir borta några dagar, sen bor vi tyvärr nära 45:an och det ligger en hel del katter efter vägen och särskilt inte när han äter specialfoder för att kropppen ska fungera,men sommaren 2007 såg jag att det började närma sig och tog ett beslut att nu ska han få gå ut.Då har han ätit detta foder i 6 år, och det är väldigt bra med tanke på hans höga ålder 16 år.

Teddy skötte sig exemplariskt han strök omkring här runt huset eller så var han borta korta stunder och så gjorde han i tre veckor, söndagen den 24/6-2007 kom han inte hem, å gud som jag letade över allt frågade grannar, ringde polisen osv men ingen ting inte ens en blöt fläck på vägen. Tog med min vovve ut för att leta men inte ens han hittade några döda djur(vilket han är bra på annars) nu vet jag att katter har stora revir men inte ens ett litet spår. Så en fredag kl 0800 ringer min mobil och jag svarar, i  andra ändan hörs en okänd mansröst som mummlar om en katt som han hittat vid vägen och som är i väldigt dåligt skick...plötsligt så förstår jag att han pratar om min ena katt som jag tror är sussie (eftersom Teddy redan är borta) och han står nedanför mitt hus och målar staket, jag kommer genast säger jag till honom tar på mig skorna och med raska steg går jag ner mot vägen.

Mina tankar far genom huvudet varför är sussie nere på vägen (hon går ALDRIG mer än 20 meter från huset)hur illa är det, avlivnig eller ej, medans jag gör mig redo för det värsta så ser jag bilen på andra sidan sen två som står och målar till vänster, går mot den ena killen och frågar om katten han rycker på axlarna och pekar åt andra hållet, vänder på steken å börjar gå åt andra hållet, medans pulsen stiger och det fortfarande går runt i huvudet vet jag inte vad jag kommer att få se bakom buskarna, hör hur några pratar så jag styr mina steg mot rösterna och där sitter han, min lilla älskade katt Teddy han ser på mig med lessna ögon och säger mjau, böjer med ner för att se hur han ser ut, tovig i pälsen flugor surrandes runt och flug ägg i pälsen sen ett illaluktande sår i vänster armhåla, jag tackade gubbarna för att dom ringde så jag kunde bära kissen hem för han kisse som en gång vägt runt 4 kg och varit så fin vägde han säkert inte mer än 2 kg, när han låg där i mina armar och såg på mig med en blick av lättnad, det for fortfarande runt i huvudet på mig avlivning när var hur, medans jag gick där på den då långa vägen hem med den lilla fjäderlätta kissen i min famn och tårarna trillandes ner för min a kinder så kom vi äntligen hem till tryggheten.

När jag öppnade dörren så ville han genast ner så jag satte ner honom så försiktigt som om han skulle gå sönder, tänkte genast ta telefonen och ringa veterinären, men såg att han började sniffa efter mat så jag tog ett djupt andetag och gav honom mat, satte mig bredvid och tittade på när han åt och vilken aptit. När jag lugnat mig lite och katten ätit och druckit vatten bestämde jag mig för att vänta med veterinären och kolla kissen lite, han drack vatten, gick på lådan, sen till sin favorit plats för att vila, så det fick han göra efter ca 2 timmar kvicknade han till och då gjorde vi en koll. Började med att väga honom och vågen stog på 2,6 kg skulle tro att han vägde 3,6 när han försvann, såret var rött och varigt men  det var bara ytligt, sen var han full i flug ägg, som tur var hade det inte varit jätte varmt under dom veckor han var borta utan mulet och lite regn. Flugäggen tar 24 timmar på sig att kläckas och jag hittade inte då några kläckta utan endast ägg som jag kammade bort, tyvärr så var inte  det lätt utan bestämde mig för att tvätta bort skiten på den redan skrana katten, som vanligt lika snäll stod han där fullt förstående för vad jag gjorde för honom, när tvätten var klar torkade vi honom ordentligt sen kollade jag såret, som inte alls såg så illa ut när det var tvättat så jag bestämde mig för att ge honom några dagar till.

Han fick antibiotika och så tvättade vi såret varje dag och han åt med god aptit och verkade helnöjd när jag gjorde ett tält till honom i sängen där han vilade sig. Dagen efter tvätten fann jag 10 st feta likmask i såret som vi tog bort, men dom gjorde ett jätte bra jobb med att äta up den döda vävnaden. Dagarna gick och Teddy ökade i vikt till 3 kg (vilket var för lite)han åt och såg pigg ut, sov ju mest hela tiden men såret läkte jätte fint det tog ca 2 veckor sen började han vara uppe som vanligt, tyvärr så ville inte hans kropp mer hans muskler var nästan helt borta (vilket är mycket vanligt vid njurfel) det var därför han inte gick upp mer i vikt det var musklerna som fattades.

Så en morgon såg jag i hans blick, vad är det som händer och då bestämde jag mig, nu är det slut, ringde till veterinären som fick komma hit och göra det ute i det gröna, allt gick lungt och stilla till han fick ligga i gräset och gosa som han brukade göra. När vi grävt hans grav gick jag för att hämta hans kropp som fortfarande var varm, jag höll honom hårt i min famn medans jag blötte ner honom av alla min tårar och kommer alltid att minnas hur det känndes att borra ner näsan i hans päls och känna hans doft. Men han fick avsluta sitt långa liv hemma där han kännde sig trygg, nu vilar han under sin tall. Han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.Tänk er själva han har alltid suttit där på bänken å tölat i 16 år och nu är han borta, det är jätte tomt.